Det hände inget innan kl 22, så när jag ringde veterinär igen så sa hon att vi skulle komma dit. Så vi åkt till Karlskrona Djurklinik som var supersnälla att öppna upp bara för vår skull.
Elisabeth kände igenom Tina när vi kom dit men kände inget i magen, röntgen visade dock att där låg en bäbis kvar. Tina fick värkstimulerande medel men det hjälpte inte alls så snitt fick göras. Vi trodde den lille skulle vara död efter så många timmar, men icke. Ytterst lite rörelser hade hon.
Jag gnuggade liv i henne medan Tobbe sög bort vätskan ur hennes lungor. Hon var dock väldigt svag och hoppet att hon skulle klara sig gick upp och ner.
Tina klarade snittet bra och övriga bäbisar sov på värme under tiden.
När vi kom hem tyckte jag att Nr 4 piggnade på lite, efter mycket möda fick jag henne att ta en spene och hjälpte henne massera så att det kom mjölk. Sen var jag tvungen att sova, och Tobbe vakade med dem i tre timmar. Under den tiden fick bäbis stryka, hon är nu nästan som sina syskon, rör sig bra, piper lite när man lyfter henne. Den överhängande faran känns över. Men vi vågar inte sova båda två utan nu sitter jag och håller koll medan Tobbe sover.
Tina verkar dock ha fått lite men av det här. Hon var så lugn innan och vägrade lämna ungarna, nu verkar hon tro att hon har fler. Hon går ifrån dem och skriker och letar. Stackars katt =(
Jag är så oerhört glad att jag kände bäbis i magen och åkte iväg med dem, annars hade kattungen dött och Tina snabbt blivit sämre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar