Kl 10 lämnade jag in honom och jag hade vid det laget jättedåligt samvete över vad de skulle göra med min stackars katt. Han har i över 1½ år levt för att vara fertil hankatt, det är allt han har brytt sig om, vad skulel jag få tillbaka för katt?
Fick lov att vänta medan de gjorde ingreppet för att jag hade långt att åka. Satte mig och läste i en resetidning. Efter 15 min utbröt ett jätteslagsmål (lät det som) i operationssalen. Minst en hysterisk hund. Fick då en massa konstiga bilder i huvudet som föreställde en mindre hel katt. Men när ingen kom ut för att berätta att min katt blivit uppäten av en hund så lugnade jag mig.
Efter en timme kom sköterskan ut med en väldigt drogad (hög) Janus. Men även i hans drogade ögon såg jag förnedringen lysa tydligt. Men det värsta slaget mot honom kom när sköterskan sa "han har varit så snäll..eller DET får man kanske säga nu"...."Det"...en könslös katt.
Jag stack in fingrarna i buren för att gosa honom, då vände han bort huvudet... Inte ett ljus sa han i bilen på hela vägen hem, han stirrade envist åt ett annat håll.
När jag kom hem talade jag om för Tobbe att Janus kommer hata mig för alltid. Men där hade jag fel, aldrig har han väl varit så kelen som idag. Han har hoppat upp i mitt knä stup i kvarten och spunnit o gnott sig.
Han har legat på bordet framför mig och velat bli klappad...jag tror det är drogerna. Han har till och med strykit sig mot hundarna (!!) som han brukar slå efter om de ommer inom en meters radie. Och han har suttit bredvid Tobeb i soffan och sniffat honom på armen utan att bita!!
Nåväl, nu börjar han landa igen och jag har inte sett honom på några timmar, så imorrn är han säkert sitt vanliga jag igen.
hahahahaha! stackars Janus... :P det är klart att det inte är roligt att bli berövad av sin manlighet, men han kommer nog över det tillslut. ;)
SvaraRaderadet va ju skönt att det gick bra iallafall. :)
kram från Becca! :)