Spindelterapi?

Sitter och funderar på om jag ska försöka bota min spindelfobi. Har fått kontakt med en kbt-terapeut som förklarat för mig hur det går till. Och såklart, största delen av behandlingen innebär exponering inför spindlar..att titta och ta på dem..
Man kan tycka det borde vara ett självklart beslut, att - Ja, jag vill bli av med min fobi.
Men jag har dragit på det i många år för jag tycker det är en fruktansvärt skrämmande tanke att kunna vara i samma rum som en spindel. Motsägelsefullt,jag vet..för det är ju såklart det som är poängen..att inte behöva vara rädd. Men för mig finns bara panikkänsla när jag ser en spindel så jag kan inte relatera till hur det vore att inte vara rädd för dem. Därför känns till och med tanken på att inte vara rädd för dem skrämmande. Flummigt.

Har alltid haft fobi för spindlar, det är ingen traumatisk upplevelse som utlöst det utan det bara är så. Det är främst stora svenska spindlar som skrämmer mig.
Om jag får syn på en när jag är i flyktposition så är det bättre, då skriker jag och springer iväg så fort jag kan med hjärtklappning och ökad andning. Sen får antingen nån ha ihjäl den åt mig eller så undviker jag det utrymmet i en obestämd framtid. T ex i förgår när jag skulle slänga skräp i soptunnan. Var redan försiktig för jag hade sett en stor spindel i det skåpet för några veckor sedan. När jag öppnade dörren så satt det är jättestor spindel på insidan. Skrek, sprakade igen dörren och sprang in och satte mig o soffan och försökte lugna mig.

Om jag däremot är i ett rum och upptäcker en spindel som är framför vägen ut, så blir det värre. Då börjar jag gråta, hyperventilera och blir svimfärdig. Det har inte hänt så många gånger som tur är. det som är värre i de situationerna är att jag vet att jag måste ta mig närmare spindeln för att slippa den. jag har aldrig lyckats förmå mig att slå ihjäl en stor spindel. Jag glömmer aldrig för några år sedan när jag var på födelsedagsfest och en gigantisk spindel uppenbarade sig i lokalen. Jag bad folk slå ihjäl den men ingen ville. Jag höll stenkoll på den och till slut så bestämde den sig för att springa rakt mot min stol, då drog jag upp benen och grät..och först då slängde någon ut den genom fönstret. Sjukt pinsamt bland allt folk. Men det är märkligt ändå hur lite förståelse folk har för andras fobier.

Nästan alla jag känner är rädda för något, nej jag vet, rädsla är inte automatiskt fobi. Men ändå så möter jag ofta kommentarer som "Det är väl synd att döda den" eller "Den är inte farlig". Nej det är inte synd att döda, alla slår väl ihjäl flugor? och nej jag vet att den inte är farlig, den vetskapen har inte hjälpt mig på 26 år och det är inte att den skulle vara farlig som är poängen. Jag bli så besviken på sånna kommentarer.

Hur som helst, att bo i hus på landet när man har spindelfobi, är inte det smidigaste...de dyker ju upp ganska ofta. Det har resulterat i att vi har ett garage som vi aldrig haft bilarna i, förråd som jag aldrig har varit inne i, jag har inte varit i vedboden på mer än ett halvår, har inte varit i pannrummet på hela sommaren, Tobbe har fått ta ut soporna den senaste månaden, han får alltid ta in och ut saker ut våra förvaringsutrymmen..osv. Alltså jag undviker fler och fler ställen och det är ju ohållbart och jag tycker synd om Tobbe.

Så, därför funderar jag nu på om jag ska våga bli av med min fobi...